I almost died.
Så ja, äntligen har jag lite material till ett blogginlägg....
Igår hade jag varit hos Carro och Jonte, gick därifrån strax före tolv för att hinna kritsa en dosa snus. När jag kommer in på planen ser jag en stor hund, rottweiler är min kvalificerade gissning, som sitter utanför butiken och ser ganska snäll ut. Så svänger det in en bil bakom mig, och det verkade inte vovven gilla, för då började han skälla.
Jag brydde mig inte nämnvärt om det för jag är inte alls rädd för hundar, MEN, då hoppar hunden liksom framåt, och lådan han är fastbunden i följer med. Inser att det är en rätt stark jycke som inte kommer stanna där han borde och mycket riktigt så kommer han farande mot mig i full kareta med en stor låda skramlande efter sig (den vi får morgontidningarna i). Jag som helt plötsligt kände mig som ett levande hundben sprang åt sidan och hoppade mellan två pumpar. För det hjälpte ju. Byrackan följde efter och bilen som svängt in efter mig parkerar precis där dit jag är på väg. Det är en sjukt snabb vovve och innan jag hunnit hitta en flyktväg blir jag fälld av kopplet för hunden är på ena sidan av mig och lådan på den andra. Jag faller som en vante och landar precis vid den där bilen, totalt livrädd och mycket smutsig. Då kommer äntligen hundens husse utspringande från macken (en härdad mc-snubbe), ryter åt hunden, hjälper mig upp och verkar uppriktigt orolig för mina lekamen. Jag som framförallt var smutsig och chockad meddelar att det inte är någon fara.
Har aldrig varit så skakad i hela mitt liv tror jag, men det roliga var att hunden var ännu räddare, skakade som ett asplöv. Han hade (enligt husse då) förmodligen blivit livrädd när lådan ramlat efter honom och försökt springa ifrån den, vilket inte var så lätt. Frågan är varför han skulle springa till just mig..?
Anyway, stackars husse frågade en sista gång om jag var okej och sen sa han nåt om en tårta. Jag gick in på shell och var sjukt nära lipen, riktigt uppskakad.
Är absolut inte rädd för hundar men det där skulle nog få vem som helst att skita på sig.
Facit av denna händelse blev en dunjacka som måste in på kemtvätt, ett rejält blåmärke på ena benet och skrubbsår på knäna...och en Petra som inte kunde gå och lägga sig på ett bra tag när hon kommit hem.
Nu vet jag iaf en sak, om jag möter en björn i skogen kommer jag inte ha nerver att lägga mig ner och spela död, jag kommer lubba som om jag spelade brännboll och var nära en varvning. Det är bara då jag är riktigt snabb.
Igår hade jag varit hos Carro och Jonte, gick därifrån strax före tolv för att hinna kritsa en dosa snus. När jag kommer in på planen ser jag en stor hund, rottweiler är min kvalificerade gissning, som sitter utanför butiken och ser ganska snäll ut. Så svänger det in en bil bakom mig, och det verkade inte vovven gilla, för då började han skälla.
Jag brydde mig inte nämnvärt om det för jag är inte alls rädd för hundar, MEN, då hoppar hunden liksom framåt, och lådan han är fastbunden i följer med. Inser att det är en rätt stark jycke som inte kommer stanna där han borde och mycket riktigt så kommer han farande mot mig i full kareta med en stor låda skramlande efter sig (den vi får morgontidningarna i). Jag som helt plötsligt kände mig som ett levande hundben sprang åt sidan och hoppade mellan två pumpar. För det hjälpte ju. Byrackan följde efter och bilen som svängt in efter mig parkerar precis där dit jag är på väg. Det är en sjukt snabb vovve och innan jag hunnit hitta en flyktväg blir jag fälld av kopplet för hunden är på ena sidan av mig och lådan på den andra. Jag faller som en vante och landar precis vid den där bilen, totalt livrädd och mycket smutsig. Då kommer äntligen hundens husse utspringande från macken (en härdad mc-snubbe), ryter åt hunden, hjälper mig upp och verkar uppriktigt orolig för mina lekamen. Jag som framförallt var smutsig och chockad meddelar att det inte är någon fara.
Har aldrig varit så skakad i hela mitt liv tror jag, men det roliga var att hunden var ännu räddare, skakade som ett asplöv. Han hade (enligt husse då) förmodligen blivit livrädd när lådan ramlat efter honom och försökt springa ifrån den, vilket inte var så lätt. Frågan är varför han skulle springa till just mig..?
Anyway, stackars husse frågade en sista gång om jag var okej och sen sa han nåt om en tårta. Jag gick in på shell och var sjukt nära lipen, riktigt uppskakad.
Är absolut inte rädd för hundar men det där skulle nog få vem som helst att skita på sig.
Facit av denna händelse blev en dunjacka som måste in på kemtvätt, ett rejält blåmärke på ena benet och skrubbsår på knäna...och en Petra som inte kunde gå och lägga sig på ett bra tag när hon kommit hem.
Nu vet jag iaf en sak, om jag möter en björn i skogen kommer jag inte ha nerver att lägga mig ner och spela död, jag kommer lubba som om jag spelade brännboll och var nära en varvning. Det är bara då jag är riktigt snabb.
Hellu..
Jag lever. Det gör dock inte denna blogg...men skärpning utlovas...! Det är idag 10 december, 13 dagar kvar till min fölsedag, och två veckor till julafton.
Hoppas att ni har det bra i julhetsen, kom in och titta på stans finaste julgran (på we) om ni har tid!
kräm
Hoppas att ni har det bra i julhetsen, kom in och titta på stans finaste julgran (på we) om ni har tid!
kräm