törners

Vill bara dela med mig av något tänkvärt denna sena måndag kväll.

Den kloka sköldpaddan Oogway sa följande i Kung Fu Panda:

"Yesterday is history, tomorrow's a mystery, and today is a gift. That's why they call it the present."

Något oväntat att man skulle bli så upplyst av att se just den filmen...gäsp och adjö från Gävle

Jag har sagt det förut, kanske inte högt, men Tim Burton är ett geni. Denna lördagkväll har spenderats i Fröken Edvingers soffa med bl a Willy Wonka. Burton har en förmåga att skapa världar som man inte trodde fanns, men som man direkt önskar att man fick vara i, om så bara för en liten stund. Jag fullkomligt älskar Big Fish, Corpse Bride och såklart även Kalle och chokladfabriken. Vet att det finns mer where that came from, och jag ska beta av dem så fort jag får chansen.

Anyway, lördag kväll alltså. Orka dricka. Orka fli till sig, spruta på lite extra parfym (brukar jag göra det förresten?), he på lite extra mascara och dra på sig finblusen. Nää. 

Kanske är det för att jag är halvfattig student, kanske för att jag är uppe i nån slags slutspurt inför första tentan, men kanske är det så att jag helt enkelt inte har någon lust alls. Gå ut i Gävle. Jag har gett det ett enda försök, bortsett från allt galej runt skolan, och det var väl okej. Men jag saknar det att när man går ut så träffar man goda vänner. Man stöter på människor man inte hade räknat med att träffa alls, ofta går man runt och hoppas på att träffa någon viss person kanske, och man träffar de som man vet att man alltid träffar ute. Det saknar jag. Hade en helt perfekt sån kväll förra lördagen, då jag var hemma i Östersund. Den här helgen har jag varit totalt opepp. 

Ehh ja, sidospår är mitt andranamn. 

Denna kväll inledde jag med Kung Fu panda, sedan skuttade jag ut till bilen, plockade upp Maja och brummade iväg till Emmelie. Stilade lite på Guitar Hero, sen såg vi Batman Begins och efter det kära Kalle och hans chokladfabrik. Skön kväll. 

Om en vecka är jag på bröllop. Eller ja, kanske precis kommit hem från ett. Efter tentan på fredag ska jag köra hem som den rallyförare bara jag kan vara, sedan på lördagen vankas det bröllop i Frösö Kyrka. Mina gamla goda vänner, tillika scoutpals, ska lova varandra evig trohet, och jag kommer tro på varenda ord. 

Apropå bröllop ramlade det in ännu en glad nyhet idag...vet dock inte om det är officiellt ännu så jag får gå runt och le i smyg ett tag till...

Vad är det med mig och den här bloggen? Allt eller inget som det verkar. Antingen orkar jag inte skriva något alls, andra gånger blir det såna här inlägg som förmodligen ingen orkar läsa. 

En sak till bara, idag har jag provat något nytt! Jag har peelat min lekamen med kaffesump. Japp, sump. Det luktade väldigt gott, och jag blev väldigt len och mjuk. Men det kändes rätt skumt måste jag säga, som att smörja in sig med bajs, fast med en annan konsistens. Det kändes som att jag gjorde nåt som man egentligen inte borde, och så pirrade det konstigt i handflatorna.

Just ja, en sista sak, jag har köpt en PORTFÖLJ! Måste ju ha en skolväska liksom. Den är väldigt fin, ljusbrun och i skinn. Har flera bra fack med plats för block och dator och pennskrin och min lilla häftapparat. Suveränt. Men hade någon frågat mig för några månader sen -Petra, ska du inte köpa en bögig skinnportfölj? Då hade jag sagt nä va! Fast det hade nog ingen frågat förresten....glöm det.

Guten nacht

P.S Den 13 december, när ni äter pepparkakor och tittar på nån blondin med stearin i håret, då är jag och Bättan på Hovet och headbangar till Lemmy. D.S

Jag har även skrivkramp. Har raderat det jag börjat skriva ungefär 5 gånger på 3 minuter. 

Egentligen vill jag bara säga att jag saknar er där hemma, jag undrar hur Hilma mår, undrar hur Mattsson har det i skolan, hur Marielle har det på Bali, hur Christina har det i sin lilla lya på Östermalm, om Bättan hunnit ta in något alls från föreläsningarna, om min häst har träffat den där pojken nåt mer, om Ernesto saknar mig, om brorsan har hunnit köra lika mycket bil sen han fick körkortet som han körde sin moppe när den var nyinköpt, om mamma håller på att bli galen för att hennes bil aldrig är hemma när hon kanske behöver den, hur pappa egentligen mår nu när hans mamma också gått och lagt sig for good, hur Chrille har det i kiosken numera, om Alle hittat nåt jobb i Norge än, hur Mette hade det på möhippan, exakt hur mycket Helena skulle vilja börja jobba lite igen, om Bettan är nervös inför sitt nya jobb (för inte har du börjat än?), om hennes kära Ante slutat jobba i Borlänge än så att han är hemma hos henne nu, hur det går för AT och hans jakt på Flickan med stort F, om Petters bil är så snabb som han säger, hur Carro och Jonte har det i storstan, och om killen från Jokkmokk tar hand om min älskade lägenhet hemma på Frösön. 

Sånt går jag runt och tänker på här i Gävle mitt i allt annat, 9 dagars nollning med tillhörande fester, föreläsningar, praktikfall, seminarier, ikea-besök, chokladfondue, maraton-plugg-sessioner i biblioteket och spanande på teknologer och badankor. 

Det enda jag egentligen vet är att kära Jönsson har det bra, för henne hälsade jag på i Uppsala i söndags, och att min älskade Bätty har hittills haft en väldigt rolig nollning. Det har iaf låtit så när hon ringt mig varje kväll på fullan och frågat när det egentligen va jag skulle komma hem? Fortfarande på torsdag vännen. 

Hon saknar nog mig också, och det gör mig glad.